Födelsedag!

Wihiiii, jag fyllde år!

Nu är det Freja som skriver igen och temat för den här gången är min 22:a födelsedag som infann sig den 9 augusti. Det var en absolut helt fantastisk dag som förgylldes av Teea och Matilda under hela dagen, tack så mycket!

Tack också till min familj som var först med att skicka sms. Det stod bland annat att jag borde skämmas som stängt av telefonen under natten eftersom de hade radat upp sig, hela släkten, för att sjunga för mig klockan 00.00. Jag ber så mycket om ursäkt för detta, det ska inte ske igen.

Jag blev väckt på morgonen av två tjejer som kom in med blåbärsmuffins och ett jättepaket. I paketet var fanns mitt dröm-tårtfat som jag har önskat mig så. Vi åt en fantastisk frukost tillsammans där det fanns allt från gröt till pannkakor till muffins. Mums!

Underbart frukostbord

Jag kan väl säga att hela dagen präglades starkt av temat MAT då frukosten följdes av våffelkalas på jobbet när Mariann stekte våfflor som serverades med färska hallon och vaniljglass.

Tom och Mariann var ute och fiskade på dagen och jag kan bara inte låta bli att lägga upp bilderna på vad de fick, bland annat en Rödspätta

Det är väldigt kul att fylla år för man känner sig väldigt populär. Telefonen piper konstant och om man loggar in på facebook har man helt plötsligt en massa gratulationer av folk som man helt glömt bort fanns. Lite underligt det där egentligen med facebook, men jag tror bestämt att man kan pigga upp sig själv genom att om en vecka eller två ändra sitt födelsedatum och känna sig lika populär igen. Folk har nog inte så stor koll egentligen och folk i allmänhet litar alldeles för mycket på en hemsida, det är uppenbart.

Underbar middag på brygga med flickorna

Temat mat fortsatte även på kvällen då det blev underbar middag i solen på bryggan tillsammans med Teea och Matilda. Det serverades räkor med pitabröd och sallad samt en flaska bubbel som jag fått av Tom och Mariann. Till efterrätt blev det apelsinchokladbrownies och Rhodes smältande ögonblick (syltkakor) samt min första hemmagjorda jordgubbsmousse. Det blev en succé. Vi fick också besök av lite annat folk såsom Victor, Micke, Johanna och Madde. Tack alla fina människor för en underbar födelsedag!

Kakbordet

P.S. Teea har köpt en superbra kamera som vi ska testa idag då det är dags för att åka ut och tälta vid Reine, äta på Gammelbua samt åka till Helvetestinden, men mer om de i nästa inlägg...

Päron, makrill och dåligt väder

Någon vecka efter att Matildas föräldrar var på besök på Nordpolen var det dags för nästa Gunnar-pappa at göra entré tillsammans med mamma Ylva, d.v.s. Frejas föräldrar. Det är ju lite roligt att våra pappor har samma namn. Helt impulsivt bokade också min farbror, Henrik, en biljett till Kiruna för att även han skulle få se ”The Magic Islands”. Eftersom farbror Henrik inte har lika höga krav på boende som exempelvis min mor har, var han fullstädigt nöjd med att inhysas på madrass i salongen i vårt lilla hem medan mamma och pappa bodde i dyr rorbu.

På fredag eftermiddag kom alltså två ytterst solbrända föräldrar in i receptionen på Henningsvaer Rorbuer för att checka in. Underbart med lite föräldramys trots att jag kände mig ytterst grönblek i jämförelse eftersom mina päron hade tillbringat en vecka på Madeira innan de satte av norrut.

Första kvällen i "Vaeret"

Kväll nummer ett hade Henrik inte kommit ut till Henningsvaer ännu utan det bjöds enligt tradition på egenfiskad fisk i matsalen hemma hos Freja, Matilda och Teea. Jag stod för fisket av makrill, kolja och torsk som tillagades i ugn och, om jag får säga det själv, blev en riktigt hit. De små föräldrarna bjöd på äkta champagne med jordgubbar till efterrätt. LYX! Eftersom jag bjöd på min allra första makrillfångst blev min far så inspirerad att just makrillen skulle prägla hela hans vistelse där det till slut lät ungefär så här; ”Jag åker inte hem förrän jag har fått en makrill”. Makrillen kom som tur var om än liten men o så god.

Dag ett bestod i en tur som inte blev av på grund av dåligt väder och dåliga kläder. Insikter under turen var

Kolla vattentätheten på regnkläderna innan man går på tur

Vi gav upp ganska snart men fick i alla fall se en säl på norrsidan av Lofoten. Lite mer bubbel och lite hälsokost-snacks inhandlades i Svolvaer där vi också hämtade Henrik. Parantes här är att det, just den här dagen, var Teeas och mormors födelsedag. Mormor firades genom skönsång på morgonen över telefon och Teea firades på kvällen i form av utebliven grillning, vin, extra chokladig kladdkaka och gott sällskap (+lite tequila med sugrör direkt ur flaskan). En helt lyckad kväll!

Mamma Ylva, farbror Henrik, Freja och pappa Gunnar

Dag två, om jag nu ska vara så vansinnigt strukturerad, blev ännu en tur som inte riktigt blev en tur. Mer än en hajk blev det en klättring då den uttänkta turen var enormt brant, att det blåste storm hjälpte inte alls. Helt plötsligt stod vi alltså ute på sydsidan, halvvägs upp, med en positiv pappa, en sur Freja, en Henrik som var orolig för sin opererade rygg och en mamma med svindel. Just ett glatt gäng. Nedfärden gick snabbare än klättringen uppåt och för att lätta på stämningen lite begav vi oss till Lofotens vackraste strand, Hauklandstranda. Det fick önskad effekt. Henrik och pappa kastade sig ut i det nära på nollgradiga vattnet medan mamma och jag stod på stranden och skyltade med våra ypperligt snygga vandringskläder.

Pappa Gunnar på Hauklandstranda

Dagen avslutades med ypperlig fisksoppa på Brygghotellet med den äran att ha Matilda med vid bordet. En liten hjortronpannacotta samt en ”tilsörte fiskerjente” slank också ner. Parantes; tilslörte fiskerjente är en liten specialitet bestående av rabarberkräm, vaniljkräm och kex i en salig blandning (med betoning på salig).

Efter att ännu en dag vakna till regn lånades det lite bättre regnkläder (tack Matilda) och det begavs sig in i Djupfjorden (som ingen egentligen vet om den är så djup) för en förmiddag i ett paradis av grönska, stilla vatten, vit strand och fiske av öring. Vattnet var dock inte helt stilla på grund av styv kuling, öringen var inte det minsta intresserad av att nappa, men stranden var vit och det var gott om grönska. Sagan om öringen är faktiskt sån att jag såg tydligt hur en öring, gång på gång, simmade bredvid mitt drag när jag kastade. Jag misstänker starkt att han eller hon blev mer kär i draget än sugen på att äta det, total dödsdumma fiskar uppenbarligen.

En bra tur blev det ändå och till lunch blev det sedan pappas, sedan gårdagen, första makrill, mums.

Gott humör innan det blev middag på Gammelbua

Eftersom vi i min familj gärna äter gott och dricker gott gick vi från att äta lunch till att ta bilen ut mot Reine för att gå på restaurang, Gammelbua. På vägen ut fick vi ytterligare ett bevis på att föregående påstående är korrekt då vi köpte upp nästan alla ostar på den ekologiska gården Aaaln gård. Gården är ett måste om man besöker Lofoten då de gör de godaste ostarna man kan tänka sig. Lyckliga åkte vi vidare ut mot Reine som ligger nästa längst ut på Lofoten (som man kan köra med bil i alla fall). Där insöps det underbar atmosfär och service på Gammelbua, tillsammans med ett fruktigt Alsace-vin och tre rätter med bland annat dagens fångst, marulk. Förrätt med kongskrabbe och havskräfta i en skaldjursvinigrette, tätt åtföljt av en aptitretare, sparrissoppa, som i sin tur följdes av en underbar marulk (himmel!). Till dessert blev det ostar från Lofoten, Hjortronparafait och chokladbit med lingonmousse, samt lite espresso, konjak och grappa. Observera att chauffören (pappa Gunnar) inte drack sprit. Ett stort tack riktas till underbara Gammelbua som också är ett måste för alla matälskare som besöker Lofoten.

Knäppa familjen, glada på Gammelbua

Pappa Gunnar på stranden i Unstad

Tack mamma, pappa och Henrik för en underbar vistelse som dock, fick ett litet antiklimax då allt vatten i Henningsvaer stängdes av sista kvällen på grund av ett stenras som förstörde en ledning. Jag kan dock glädja mina släktingar med att ni kan vara glada att ni fick åka hem och duscha i Sverige istället för att, som jag och mina sambos har gjort, suttit i Henningsvaer utan vatten i snart 28 timmar. Nu är klockan snart tolv på natten och jag har just bevittnat hur det börjat droppa ur kranen ner på vårt berg av disk. Tack vattenguden för det och när vi ändå är inne på snack med gudar så kan väl gudarna göra så att nästa gång ”gubbarna” ska byta en del i ett rör kan de väl ta reda på vilken storlek den nya delen ska ha innan de sågar av det gamla röret. På det viset skulle man kanske inte behöva chartra specialflyg som måste komma från Oslo med en ny del som sedan ska köras från Vesterålen ut till Henningsvaer, vilket tar sådär en 24 timmar. Eftersom det är tredje gången den här sommaren som det sker så tycker vi nog alla att det räcker nu. Thank you in advance and good night!

Time to say HELLO!

De senaste dagarna har varit väldigt händelserika. Vi har bl.a. haft födelsedagskalas, surfat i Unstad och fått fin fint föräldrarbesök. Men först och främst är det hög tid för en bekännelse! Freja har varit en ihärdig bloggerska i sommar och skrivit varje blogginlägg så här långt. Så nu är det dags för den lata i ”lofotenexpress”-duon att dra sitt strå till stacken och äntligen få säga hej till alla er glada bloggläsare!

Den 14/7 firades inte bara vår kära kronprinsessas födelsedag här i Henningsvaer utan även Matilda den vildas. Freja dukade fram en fantastisk frukost bestående av gröt, nybakat bröd, gott pålägg, ägg, muffins och glassbåt. Frukosten följdes upp med våfflor med sylt och römme till lunch och avslutades sedan med taccos, muffins, glass och en öl på klättercafét. Mycket bra födelsedag!

Dagen därpå var det strålande sol och vågsurfing i Unstad som gällde. Freja och Johanna tog en nybörjarkurs och blev coachade av ett äkta surfproffs från California. Han var dock inte så aktiv utan satt mest på stranden och lyssnade på sin ipod. Matilda som har surfat i Costa Rica beslöt sig för att surfa på egen hand. Tyvärr var vågorna inte optimala så det slutade med att Matilda tumlade runt i vågorna och lekte säl, vilket dessvärre resulterade i en segdragen förkylning. Vi hade i alla fall kul och fick njuta av solen. Om vi inte haft våtdräkt hade vi kanske kunnat få en solbränna på köpet. Men vi kör på solbränna sommaren 2011 istället!

(Translation for our international friends, or maybe just for Eddie! We went to Unstad for some surfing. Beautiful sunny day but unfortunately no waves. Unstad is really cool though and definitely worth a visit!)

Surf's up!

Unstad beach. Om man tittar noga ser man några tappra surfare i vattnet!

Vacker vy.

Snygga, glada men trötta surfbrudar!

Vi har också fått besök av de oförskämt solbrända föräldrarna Åstrand. De hade med sig havregryn, kaffe, tidningar och godis som vi tryckte i oss på två dagar. Under de tre dagarna mamma Katrin och pappa Gunnar var här blev det vandring, havsörnsskådning, krog- och vikingamuseumsbesök, utflykter och kortspel. Tack för kul sällskap och fantastisk mat på Gammelbua i Reine och Brygghotellet i Henningsvaer!

På toppen av hoven.

Mamma Katrin kommer joggandes ner för en topp!

Gunnar och Katrin.

Å, så långt ut man kan komma på Lofoten med bil.

På vikingamuseum. Allra bäst var våfflan med extra mycket römme och sylt!

Det var allt för nu. Har fått kramp i axeln av allt skrivande, tung vardag vi lever i =) Nu blir det fisk till middag som Freja fångade igår och därefter blåbär till efterrätt som Matilda tappert plockade medan klotten halvt åt upp henne. Kram på er!

Meningen med livet

Idag har jag, Freja som skriver just det här inlägget, funnit något som jag tror, åtminstone för tillfället är meningen med livet. Det är egentligen en form av meditation, reflektion och ren lycka. Egentligen skulle jag nog vilja uttrycka det som ”pure happines” för det låter så mycket starkare på engelska. Nåväl, min upplevelse handlar i alla fall om natur, närheten till frisk luft och vatten, ensamhet, triumf och motgångar. Idag tog jag ett av de bästa valen hittills den här säsongen. Jag hade valet mellan att följa med ut och dricka lite för mycket öl, sådär så att man blir lite slö i skallen alternativt lite för pratig, eller att inte göra det och göra något annat som jag inte gjort på länge och som jag längtade efter. Jag valde det senare.

Klockan 22.00 tog jag således mitt fiskespö, mina fina nya drag som jag fått av pappa, min nya fiskelina som jag fått av Tom samt mina nyvunna kunskaper i hur man knyter en perfekt knut så att pilken inte lossnar i första taget. Jag gick ut på udden, bakom fotbollsplanen, och ställde mig precis där jag och pappa stod för ungefär ett år sedan. Det var helt stilla och himlen helt rosa i nordöst. Rakt framför mig hade jag ett helt stilla hav där spetsiga och mörklila berg stack upp som spjut ur havet. Det är en syn som jag vill unna alla människor.

Eftersom vattnet var så stilla var det lätt att se var stimmen av makrill simmade. Det är nämligen så att makrillen simmar i stora stim precis vid vattenytan. De får vattnet att se ut som bubblande syra. Tricket då är att kasta ÖVER stimmet och sedan veva in linan genom stimmet. Om man lyckas med det får man nästan garanterat fisk på kroken. Jag fick fisk på kroken. Första kastet och sedan hade jag min allra första makrill i hela världen. ”Pure happines”. Kvällen fortsatte med lite små sej, sedan en liten svacka där jag förlorade ytterligare två drag, och slutligen en beslutsamhet som gjorde att jag fick up en sista makrill. Den var stor! Det tog mig säkert fem minuter att få upp den och jag har nu insett att jag älskar mitt fiskespö, men det är lite för svagt för att dra up större fisk med. På det viset avslutade jag min fiskekväll och fick gott om uppmuntran av turisterna som hade satt sig bredvid för att beundra utsikten. Fem sej och två makrill (varav en stor).

Jag mötte Teea och Matilda på vägen hem då de varit på Klatrekafét och kom fram till den ypperligt smarta tanken att det nog var bästa att gå till jobbet för att rensa fisken istället för att göra det i vårt nystädade hus hemma. Observera här att det är Matilda som har städat, en applåd för det. På vårt jobb har vi en liten sektion, precis innan man går ner på bryggan som är avsedd för att rensa fisk. Där finns vask och en stor bytta att slänga alla fiskrester i så att måsen inte får tag i det. Där rensade jag och det gick långsamt men jag märkte faktiskt att jag blev bättre och bättre så till slut tror inte ens Tom hade kunnat klaga.

Det var när jag stod där och tittade ut över den rosa himlen som sträckte sig över Festvågstinden som jag kom på vilket val jag hade gjort. Jag hade valt att fiska upp min egen mat och stå och rensa den i midnattssolen och njuta av dofterna, vyerna och ljuden, istället för att gå ut på krogen och supa mig full. Just i det ögonblicket kände jag att det här är meningen med livet just för ikväll. Helt rätt, skulle man kunna uttrycka det.

Att jag sedan gick hem och satte mig på bryggan utanför huset för att skriva ner det här gjorde inte saken sämre. Inte heller den pissljumna Prips Blå fem komma två (skulle jag vilja säga men den är fakstiskt bara 5,0) nerkyld med halvfärdiga isbitar gör inte heller saken värre. Lärdom av det här är ganska simpel, gör det du egentligen känner för och inte vad andra vill. Eller fiske gör dig lycklig!

P.S. Nu luktar jag fisk, och Matilda hälsar!

Surfing (eller inte), gratis mat och Twilight

Nu har vi varit dåliga igen och inte skrivit på alltför länge. Vi kan nu förtälja att det fortfarande är dåligt väder, det är kallt och blåser ofta upp till kuling. Men vi förtröstar inte utan njuter av det som är gott i livet. Ett av våra stors glädjeämnen här uppe på Nordpolen är Sveriges Radios Sommarpratare. Matilda har kommit på den ypperliga idén att lyssna på en sommarpratare för varje gång man är ute och springer. Det blir mycket jogging i sommar eftersom Matilda ska gå skidlärarlinjen i Åre till hösten och måste hålla sig i form. Att även Freja springer är nog mest för det allmänna välmående och för att inte ha dåligt samvete eftersom Matilda är så duktig. Så för att vara ärliga ska vi säga att Matilda är ute och springer nästan varje dag medan Freja skyller på en muskelbristning i låret och håller sig till några gånger i veckan. Vad vi likväl har kommit fram till är några tips på sommarpratare som kan laddas ner via www.sr.se:

David Batra

Björn Ulveus

Renata Chlumska

Kajsa Bergkvist

Per Johansson

Johan Lindeberg

Häromdagen hade vi båda ledigt från allt slit på jobbet och hade bestämt oss för att åka och surfa i Unstad tillsammans med vår sambo Teea och lite annat löst folk. Som vanligt när vi är lediga är vädret sämre än annars och så var det självklart även den här dagen.

Total off shore-vind!

Matilda, som körde ut till Unstad kände av vinden ordentligt när hon höll bilen på vägen. Alla som har kört en liten röd bil i storm någon gång vet vad vi talar om. När vi väl kom fram till Unstad, som är en helt otrolig by med en fantastisk strand, insåg vi snabbt att det inte var tal om surfa. Det gick tre meter vågor och vinden var så stark att vi kunde luta oss helt tillbaka mot den utan att falla.

Matilda blåser iväg

Freja blåser iväg

Istället gick vi in på surf-cafét och droppade lite coola surf-termer för att de coola surfarna som satt där inne skulle lägga märke till oss. Vi fick noll respons och lämnade Unstad lite besviket för att bege oss mot ”storbyen” Leknes.

Ett anonymt tips hade nämligen inkommit om att alla varor som var utgångna var gratis på Bunnpris. Så var också fallet och vi tillbringade två timmar med att länsa butiken på juice, korv, choklad, ketchup, kanelgifflar och italiensk dressing. Så helt misslyckat var det ändå inte. Som avslutning på en dag av besvikelse och sedan glädje beställde vi biljetter till den omtalade filmen Eclipse på Kino Svolvaer. Det var en upplevelse att få gå in i kommunhuset för att se på bio. Filmen var ju ursöt, men långt från den kvalité som Twilight nr. 1 höll. Lite besvikna men slutsatsen är ändå att vi självklart måste se den sista filmen i vampyserien.

Hurtiga brudar

Tur i midnattssol

Som skrevs i tidigare inlägg sker det massa saker. Matilda och Freja har nämligen varit på TRE mycket intressanta turer.

Nr. 1

En regnig och kall dag åkte vi ut mot Borg (där vikingamuséet ligger) för at svänga av lite före och köra in mot Aalan gård som är en helt fantastisk, ekologisk gård där de gör den godaste getosten i världen. Vi var dock ganska övertygade om att vi måste gå tur först och provsmaka ost efteråt, man kan ju inte ta ut belöningen i förväg. Vi hade kollat ut en fin liten tur på vår, numera ganska slitna, turkarta. Den begav sig upp på ett berg som inte var särskilt högt men Freja hade tänkt att vi kanske kunde få lite fin utsikt i alla fall. Det regnade och var dimmigt och vi begav oss ut mitt i en hage/träsk för att gå mer eller mindre med vatten upp till anklarna i en timme uppåt. När vi väl kommit upp och kände oss riktigt hurtiga insåg vi att turen fortsatte på en bilväg och att våra spårningstalanger, som vi använt för att hitta stigen, egentligen inte var till så mycket nytta.

Freja är lite smått förvirrad över att vi hamnade på en bilväg som inte riktigt syntes på kartan

Men vi traskade på fint, men förstod snart att det inte skulle ske så mycket mer. Insikten av den här turen var ungefär, ”Det är alltid skönt att få lite frisk luft, men det finns nog roligare turer och väder”.

Matilda, coolare än många andra gör lofot-krigar-posen

Vi hoppade in i bilen igen för att byta till torra kläder och åka och provsmaka ost. Det var det bästa med den dagen för osten är helt fantastisk. Vi fick likväl en till insikt den här regniga dagen och det är att Leknes är ännu mindre charmigt än Svolvaer.

Nr2.

Sommaren har kommit till Lofoten! Äntligen, underbart, lycka och alla vackra ord! Vi begav oss ut på en liten vandring över broarna för att gå upp på det närmaste berget, Festvågstinden. Det sägs vara en tur som tar ungefär en timme upp och det kändes bara trevligt att få gå höjd i det underbara solskenet. För första gången sedan vi kom hit gick vi i t-shirt ut över broarna.

Freja, som lider av lätt svindel, övade sig hårt med KBT-metoden när vi väl nått vårt mål. Det var satans högt upp och desto ännu längre ner, om man får säga så (observera att det där var Freja som skrev).

Vad vi kan säga är nu i efterhand;

• Turen upp till Festvågstinden är brant som h-vete och tung
• Det är inget för folk med svindel
• Utsikten är helt fantastisk
• Det är bra träning att gå uppåt, mindre bra för knäna att gå neråt

Matilda uppe på toppen, ca 500 möh, Freja var också uppe, tro det eller ej, men det kommer eventuellt en bild på det också

Nr 3.

Häromkvällen såg Freja på väderleksrapporten att det skulle vara helt klart väder hela natten så vi bestämde oss helt enkelt för att försöka få med lite vänner ut till Gimsöy, på norrsidan för att se på midnattssolen. Det gäller ju att passa på för bara för att det är ljust hela tiden betyder inte det att solen är uppe hela tiden och det har redan varit midsommar. Vi fick med oss Madde och Frida ut och det var nog den vackraste kvällen hittills med moln som bäddade in alla berg som bomull och helt aprikos ljus. Det framkallade nästan känslan av att vara mitt bland molnen i en tavla av Michelangelo eller Rafael. Och midnattssolen njöt vi av på en kritvit sandstrand tillsammans med varm choklad i termos.

Freja hoppar omkring mitt i natten

Matilda gör kjempe-skutt

Våra slutsatser är att det inte är lätt att se något om man kör bil med midnattssol rakt i ögonen och att midnattssolen gör en lycklig i själen. Vilken underbar kväll!

Midsommarafton och läskiga statyer

Nu sker det saker och vi har fullt upp med socialt liv och äventyr. Vi lovade att vi skulle skriva om midsommarafton och det blir en snabbis. Midsommarafton var vad man skulle kunna kalla för en lyckad kväll, i vårt fall natt. Eftersom våra kära vänner, vårt ”crew”, jobbar på Fiskekrogen innebär det att de oftast jobbar sent på kvällarna vilket också var fallet denna, årets ljusaste dag. Det blev med andra ord en helt fantastisk midsommarlunch klockan 23.30.

Riktigt midsommarbord

Riktig midsommartårta

Vi var ett härligt gäng som satt och åt räkor, lax, sill, mozarellasallad, ost och all lyx man kan tänka sig. Vi fick nästan känslan av något heligt då vi satt nio vänner runt det runda bordet hemma hos kockarna Jan och Jonsi (Jan kommer från Polen och Jonsi från Island). Killarna bor i ett helt nyrenoverat hus som är helt fantastiskt. Det enda som vi, och troligtvis alla andra också, förundrade oss över var den fullsize negerpojken av gips som sitter på en stol runt matbordet samt en fusk-marmorstaty av en vacker, naken, grekisk man med löv för könet som står i vardagsrummet.

Här kommer Jonsi och Jan hem efter jobbet och vi hade flyttat den lilla pojken ut i hallen för att få plats runt bordet.

Jan och Jonsi förstår inte riktigt heller vad deras hyresvärd tänkte, men kul är det ändå. Midsommar blev en lyckad kväll med god mat, goda vänner, live-musik på Klatrekafét (som är puben i Henningsvaer) samt en mycket kort efterfest tillbaka hos pojkarna.

Glad midsommar allihopa önskar från vänster; Hashim, Madde, Jan, Matilda och Emma

Bildbevis

I den här bloggen blir det inte så mycket skrivet utan vi tänkte istället lägga upp några få bilder på hur det ser ut i Henningsvaer.

Det här är den första synen som möter oss nr vi kliver ut ur huset. Observera torrfiskarna uppe till höger

En vacker bild tagen från vår närmaste vandringsled som leder upp på berget till en sjö som kallas för Heia vannet

Uppe vid Heia går det att se ut över vårt lilla fiskevaer. Som ni ser är byn inte stor, men vacker. Vi bor på vänster sidan av vågbrytaren i mitten

Här är en bild från bryggan alldeles utanför vårt hus där vi sitter och äter middag eller frukost om vädret tillåter

Sankt Hans och kjempetorskar

Som utlovat kommer här en beskrivning av norsk midsommarafton och vad vi gjorde denna underbar dag. Först kan vi tillägga att vi tidpunkten hade sommaren inte kommit till Lofoten ännu. För att klargöra ännu en sak är norsk midsommar den 23 juni varje år och kallas för Sankt Hans. Det man då gör är att elda upp allt skräp som man samlat på sig under året och sedan äta römmegröt som är en gröt gjord på römme. Römme är det mest fantastiska på denna jord, någonstans mellan crème fraiche och gräddfil, fast mycket godare

Dagen till ära jobbade vi båda full dag, vilket gick bra och var egentligen ganska händelselöst. Vi försökte prata lite med Tom och Mariann om midsommar, men förstod snabbt att det inte är någon stor tradition som midsommar i Sverige är. Här firar alla lite halvt sporadiskt. Eftersom Freja hade varit så tankspridd i några dagar tyckte vår Tom att vi båda skulle följa med ut på djuphavsfiske, tre timmar på kvällen, för att tänka på något annat. På vår arbetsplats erbjuder vi nämligen djuphavsfiske varje kväll till turister. Det man då gör är att pilka efter torsk, kolja eller sej. Det kan hända att man får en stenbit och någon har tydligen lyckats få en hälleflundra någon gång. Matilda var lite skeptisk och ville gärna smaka römmegröt istället, men Freja lyckades, med lite övertalning och löften om att laga römmegröt en annan dag, få med sig Matilda på fiske.

Det började riktigt bra då vi gick ut med båten, utrustad med gps och ekolod. Ekolodet visar var det finns fisk så att gästerna förhoppningsvis inte ska behöva betala i onödan. Väldigt häftigt! Vi började pilka snällt med Tom som instruktör och våra slutsatser är ungefär:

Det är väldigt jobbigt att pilka då man får mjölksyra i armarna

Att det går väldigt hög sjö så att man måste hålla i sig i relingen är inte det minsta fördelaktigt.

Även de så kallade ”småfiskarna” känns som fullvuxna valar när man ska dra upp dem på båten.

Freja fiskade, med stora problem och hjälp från Tom, en helt okej sej, medan Matilda galant tog upp en liten torsk med egen kraft. Eftersom det blåste väldigt mycket var det höga vågor och kallt. Vi får ju följa med på de här fisketurerna varje dag om vi vill, vilket ledde till det bekväma alternativet, sitta inne i hytten och värma sig och lyssna på Dire Straits. Riktigt mysigt, fram till att Matilda försiktigt men med eftertryck säger ”Nu vill jag hem”. Vår makaronimiddag gjorde sig tydligen inte särskilt bra som basföda före en båttur. Men Matilda klarade hela turen fint, utan att kräkas (enbart illamående) och slutsatsen var ungefär; Det är helt underbart att vara på land!

Det visade sig tyvärr att vi inte var de mästarna på att rensa fisk som vi trodde att vi var. Det fick vi surt erfara när Tom kom och suckade åt oss och visade med snabba vana rörelser hur man rensade fisk. Det gick på ca 20 sekunder för honom medan vi stod i ca 30 minuter för att få två, halvt demolerade, fiskfiléer.

Intressant norsk midsommar kan man lugnt säga och fisken har vi nu ätit upp och vi kan båda rekommendera ”Rutiga kokboken”. Den är helt fantastisk och det finns väldigt många bra recept för just torsk och sej (chillimarinerad sej är fantastiskt). Här lägger Freja in ett tack till den vänliga själ som gav henne den i studentgåva, för hon kommer nämligen inte ihåg vem det var.

To be continued…

Freja som storfiskare

Matilda som storfiskare

Alla kjempetorskar

Våra tappra försök till att rensa fisk

Tankar, storm och bröllop

Här uppe, i Henningsvaer, finns det gott om tid för att leva med sig själv. Det finns så mycket tid att tänka. För oss som, hela vintern, har levt med andra människor helt inpå kroppen ca 24 timmar om dygnet kan det ibland bli lite överväldigande. Egentligen skulle man kunna uttrycka det som att man nästan blir lite utsliten över att behöva ta ställning till sina egna känslor hela tiden. Men det är nog ganska nyttigt också.

Idag har det gått tre veckor sedan vi kom in på den slingrande vägen mellan Rörvik och Henningsvaer. Vi har jobbat och jobbat och jobbat och vi tänker. Vi tänker på hur mycket pengar som kommer att klirra in på det norska kontot lagom till att vi är panka efter midsommarfirandena x2. Det är nämligen så att den norska midsommarafton, Sankthans, är den 23 juni och vi i Sverige firar den 25. Så det kommer att bli dubbelt upp. Tillägg här är att norsk midsommarafton firas med midsommarbål och römmegröt och inte med sprit, sill och potatis.

På jobbet går allting bra och våra chefer, Tom och Mariann, är väldigt snälla och omhändertagande. Vi får våfflor nästa varje dag och då det inte blir våfflor får vi hemmarökt vildlax istället. Det är nog, seriöst, den godaste laxen som finns i hela världen för den är så fet. Våra chefer är också snälla som röt åt våra gäster att de inte fick ändra kanal på Wide screenen i receptionen bara för att två små jenter från Sverige skulle få se ett bröllop. Och vilket bröllop sedan!

Kommentar: ”Alla killar där ute borde lära sig av Prins Daniels tal till Kronprinsessan Victoria, that’s true love”

Så Matilda och Freja satt alltså i receptionen på Henningsvaer Rorbuer tillsammans med ett gäng skalliga, lite smått äckliga, fulla/bakfulla Suzuki-medarbetare och såg hur Sverige fick en ny prins.

Nästa sak på listan över ting som måste berättas är att vi har haft ledigt en dag, tro det eller ej. Det var i torsdags och vi vaknade med en lätt huvudvärk som känns lite patetisk med tanke på att vi drack varsitt glas vin och en halv öl var kvällen innan (vi håller nog på att bli gamla då vi båda närmar oss åldern av 22 år). Underbra lilla Janne, Röda Faran, tog oss ut mot Vestvågöy tillsammans med våra vänner Emma och Johanna, som jobbar på Fiskekrogen. När vi började köra och kom ut mot Rörvik öppnade sig himlen och det började regna. Samtidigt smög dimman in över det här underbara ö-landskapet. Vi som hade bestämt oss för att gå en tur nere mot Stamsund, som ligger på sydsidan av Vetsvågöy, insåg efter en timmes bilkörning att det inte skulle bli någon tur. Detta berodde då självklart inte på regnet utan på dimman.

Regler:

1. Gå aldrig ut i fjällen i dimma (härom veckan var det nämligen en erfaren vandrare som dog på Kebenikaise på grund av dimman)

Vi åkte vidare mot Stamsund istället, som vi trodde var en mysig liten stad. Slutsatsen blev att Stamsund är den fulaste lilla byn på hela Lofoten. Det är bara några stora baracker. Istället åkte vi tillbaka hela vägen för att fika på ett kafé på vägen som heter Rebecca. Det var stängt. Så vår mysiga lilla tur slutade med att vi åkte hem och sa hej då till varandra utan att ha rört på oss alls.

Freja, som kan vara lite otålig ibland, tog trots allt tappert tag i sitt lilla fiskespö och gick ut för att fixa middag medan Matilda gick och sov middag. Efter många tårar, då linan trasslade in sig totalt, och samtal till pappa för att få stöd och tips så kom Freja hem med två små sej som hon tappert rensade på bryggan utanför huset. De små sejarna kostade svett, blod, tårar, och två drag. Totalt ca massa energi plus 200 kronor. Men det var det värt. Nu är det dags för att köpa nya drag och starkare lina och så är det bara på den igen.

Vi återkommer med nya berättelser. I nästa avsnitt av bloggen kommer Ni, läsare, att få veta mer exakt vad som sker på norsk midsommarafton.

P.S. Det har varit dåligt väder här och storm sedan förra inlägget, se bilder…

Det här inlägget är skrivet av Freja

Vår fina fiskmåltid, lite sej i ugn

Bron över Gimsöystraumen i storm och spöregn

Storm i Henningsvaer, kortet taget på bron mellan Henningsvaer och Engsöya

Fint oväder i Henningsvaer