tisdag 10 augusti 2010

Födelsedag!

Wihiiii, jag fyllde år!

Nu är det Freja som skriver igen och temat för den här gången är min 22:a födelsedag som infann sig den 9 augusti. Det var en absolut helt fantastisk dag som förgylldes av Teea och Matilda under hela dagen, tack så mycket!

Tack också till min familj som var först med att skicka sms. Det stod bland annat att jag borde skämmas som stängt av telefonen under natten eftersom de hade radat upp sig, hela släkten, för att sjunga för mig klockan 00.00. Jag ber så mycket om ursäkt för detta, det ska inte ske igen.

Jag blev väckt på morgonen av två tjejer som kom in med blåbärsmuffins och ett jättepaket. I paketet var fanns mitt dröm-tårtfat som jag har önskat mig så. Vi åt en fantastisk frukost tillsammans där det fanns allt från gröt till pannkakor till muffins. Mums!


Underbart frukostbord

Jag kan väl säga att hela dagen präglades starkt av temat MAT då frukosten följdes av våffelkalas på jobbet när Mariann stekte våfflor som serverades med färska hallon och vaniljglass.


Tom och Mariann var ute och fiskade på dagen och jag kan bara inte låta bli att lägga upp bilderna på vad de fick, bland annat en Rödspätta

Det är väldigt kul att fylla år för man känner sig väldigt populär. Telefonen piper konstant och om man loggar in på facebook har man helt plötsligt en massa gratulationer av folk som man helt glömt bort fanns. Lite underligt det där egentligen med facebook, men jag tror bestämt att man kan pigga upp sig själv genom att om en vecka eller två ändra sitt födelsedatum och känna sig lika populär igen. Folk har nog inte så stor koll egentligen och folk i allmänhet litar alldeles för mycket på en hemsida, det är uppenbart.


Underbar middag på brygga med flickorna

Temat mat fortsatte även på kvällen då det blev underbar middag i solen på bryggan tillsammans med Teea och Matilda. Det serverades räkor med pitabröd och sallad samt en flaska bubbel som jag fått av Tom och Mariann. Till efterrätt blev det apelsinchokladbrownies och Rhodes smältande ögonblick (syltkakor) samt min första hemmagjorda jordgubbsmousse. Det blev en succé. Vi fick också besök av lite annat folk såsom Victor, Micke, Johanna och Madde. Tack alla fina människor för en underbar födelsedag!

Kakbordet

P.S. Teea har köpt en superbra kamera som vi ska testa idag då det är dags för att åka ut och tälta vid Reine, äta på Gammelbua samt åka till Helvetestinden, men mer om de i nästa inlägg...

torsdag 5 augusti 2010

Päron, makrill och dåligt väder

Någon vecka efter att Matildas föräldrar var på besök på Nordpolen var det dags för nästa Gunnar-pappa at göra entré tillsammans med mamma Ylva, d.v.s. Frejas föräldrar. Det är ju lite roligt att våra pappor har samma namn. Helt impulsivt bokade också min farbror, Henrik, en biljett till Kiruna för att även han skulle få se ”The Magic Islands”. Eftersom farbror Henrik inte har lika höga krav på boende som exempelvis min mor har, var han fullstädigt nöjd med att inhysas på madrass i salongen i vårt lilla hem medan mamma och pappa bodde i dyr rorbu.

På fredag eftermiddag kom alltså två ytterst solbrända föräldrar in i receptionen på Henningsvaer Rorbuer för att checka in. Underbart med lite föräldramys trots att jag kände mig ytterst grönblek i jämförelse eftersom mina päron hade tillbringat en vecka på Madeira innan de satte av norrut.


Första kvällen i "Vaeret"

Kväll nummer ett hade Henrik inte kommit ut till Henningsvaer ännu utan det bjöds enligt tradition på egenfiskad fisk i matsalen hemma hos Freja, Matilda och Teea. Jag stod för fisket av makrill, kolja och torsk som tillagades i ugn och, om jag får säga det själv, blev en riktigt hit. De små föräldrarna bjöd på äkta champagne med jordgubbar till efterrätt. LYX! Eftersom jag bjöd på min allra första makrillfångst blev min far så inspirerad att just makrillen skulle prägla hela hans vistelse där det till slut lät ungefär så här; ”Jag åker inte hem förrän jag har fått en makrill”. Makrillen kom som tur var om än liten men o så god.

Dag ett bestod i en tur som inte blev av på grund av dåligt väder och dåliga kläder. Insikter under turen var

Kolla vattentätheten på regnkläderna innan man går på tur

Vi gav upp ganska snart men fick i alla fall se en säl på norrsidan av Lofoten. Lite mer bubbel och lite hälsokost-snacks inhandlades i Svolvaer där vi också hämtade Henrik. Parantes här är att det, just den här dagen, var Teeas och mormors födelsedag. Mormor firades genom skönsång på morgonen över telefon och Teea firades på kvällen i form av utebliven grillning, vin, extra chokladig kladdkaka och gott sällskap (+lite tequila med sugrör direkt ur flaskan). En helt lyckad kväll!


Mamma Ylva, farbror Henrik, Freja och pappa Gunnar

Dag två, om jag nu ska vara så vansinnigt strukturerad, blev ännu en tur som inte riktigt blev en tur. Mer än en hajk blev det en klättring då den uttänkta turen var enormt brant, att det blåste storm hjälpte inte alls. Helt plötsligt stod vi alltså ute på sydsidan, halvvägs upp, med en positiv pappa, en sur Freja, en Henrik som var orolig för sin opererade rygg och en mamma med svindel. Just ett glatt gäng. Nedfärden gick snabbare än klättringen uppåt och för att lätta på stämningen lite begav vi oss till Lofotens vackraste strand, Hauklandstranda. Det fick önskad effekt. Henrik och pappa kastade sig ut i det nära på nollgradiga vattnet medan mamma och jag stod på stranden och skyltade med våra ypperligt snygga vandringskläder.

Pappa Gunnar på Hauklandstranda

Dagen avslutades med ypperlig fisksoppa på Brygghotellet med den äran att ha Matilda med vid bordet. En liten hjortronpannacotta samt en ”tilsörte fiskerjente” slank också ner. Parantes; tilslörte fiskerjente är en liten specialitet bestående av rabarberkräm, vaniljkräm och kex i en salig blandning (med betoning på salig).

Efter att ännu en dag vakna till regn lånades det lite bättre regnkläder (tack Matilda) och det begavs sig in i Djupfjorden (som ingen egentligen vet om den är så djup) för en förmiddag i ett paradis av grönska, stilla vatten, vit strand och fiske av öring. Vattnet var dock inte helt stilla på grund av styv kuling, öringen var inte det minsta intresserad av att nappa, men stranden var vit och det var gott om grönska. Sagan om öringen är faktiskt sån att jag såg tydligt hur en öring, gång på gång, simmade bredvid mitt drag när jag kastade. Jag misstänker starkt att han eller hon blev mer kär i draget än sugen på att äta det, total dödsdumma fiskar uppenbarligen.

En bra tur blev det ändå och till lunch blev det sedan pappas, sedan gårdagen, första makrill, mums.


Gott humör innan det blev middag på Gammelbua

Eftersom vi i min familj gärna äter gott och dricker gott gick vi från att äta lunch till att ta bilen ut mot Reine för att gå på restaurang, Gammelbua. På vägen ut fick vi ytterligare ett bevis på att föregående påstående är korrekt då vi köpte upp nästan alla ostar på den ekologiska gården Aaaln gård. Gården är ett måste om man besöker Lofoten då de gör de godaste ostarna man kan tänka sig. Lyckliga åkte vi vidare ut mot Reine som ligger nästa längst ut på Lofoten (som man kan köra med bil i alla fall). Där insöps det underbar atmosfär och service på Gammelbua, tillsammans med ett fruktigt Alsace-vin och tre rätter med bland annat dagens fångst, marulk. Förrätt med kongskrabbe och havskräfta i en skaldjursvinigrette, tätt åtföljt av en aptitretare, sparrissoppa, som i sin tur följdes av en underbar marulk (himmel!). Till dessert blev det ostar från Lofoten, Hjortronparafait och chokladbit med lingonmousse, samt lite espresso, konjak och grappa. Observera att chauffören (pappa Gunnar) inte drack sprit. Ett stort tack riktas till underbara Gammelbua som också är ett måste för alla matälskare som besöker Lofoten.


Knäppa familjen, glada på Gammelbua


Pappa Gunnar på stranden i Unstad

Tack mamma, pappa och Henrik för en underbar vistelse som dock, fick ett litet antiklimax då allt vatten i Henningsvaer stängdes av sista kvällen på grund av ett stenras som förstörde en ledning. Jag kan dock glädja mina släktingar med att ni kan vara glada att ni fick åka hem och duscha i Sverige istället för att, som jag och mina sambos har gjort, suttit i Henningsvaer utan vatten i snart 28 timmar. Nu är klockan snart tolv på natten och jag har just bevittnat hur det börjat droppa ur kranen ner på vårt berg av disk. Tack vattenguden för det och när vi ändå är inne på snack med gudar så kan väl gudarna göra så att nästa gång ”gubbarna” ska byta en del i ett rör kan de väl ta reda på vilken storlek den nya delen ska ha innan de sågar av det gamla röret. På det viset skulle man kanske inte behöva chartra specialflyg som måste komma från Oslo med en ny del som sedan ska köras från Vesterålen ut till Henningsvaer, vilket tar sådär en 24 timmar. Eftersom det är tredje gången den här sommaren som det sker så tycker vi nog alla att det räcker nu. Thank you in advance and good night!